N.Edberg

Börjar dagen som jag slutade gårdagen, med tårar i ögonen.
Lyckades hålla dom inne i ca 1,5 timmar sen i slutet av min redovisning när jag spelade en låt sprack det. Låtar är verkligen som känslor för mig. Jag klarade inte av att vara kvar där och frog hem, att det inte tar slut förstår jag inte. Allt påminner om honom.
Att se att vi nu bara har en matskål framme får mig att inse att jag aldrig kommer se hans lilla ansikte när han står där och skriker efter mat och kollar förväntansfullt på mig.
Nu ska jag iaf strax rymma från mina känslor och åka till stallet.

I'm alone again.