And they all look just the same

Ligger just nu och kollar på twilight med Lollo. Eller hon sover och jag halvkollar lite.
Helgen har vart trevlig och totalt meningslös. Igår festades det med lite människor, dock var många slackers och orkade inte mer än förfest. Efterfestandet fortsatte till 9 på morgonen då var jag så full, trött och bakis att jag knappt visste vad som var verklighet och vad som var mina egna små drömmar.

Fejk leendet kommer fram allt för ofta. Helst vill jag stänga in mig och gråta men jag känner mig för tom för det. Känns som att jag aldrig riktigt säger vad jag känner och tycker längre utan bara går och säger vad andra vill höra. Plågar mig själv genom att göra saker jag vet kommer ta så mycket energi ifrån mig att jag inte orkar mer snart. Orkar inte att jag är envis och en riktig bitterfitta fast att jag inte ens är hälften så illa som jag kan vara..

Har förövrdigt kärat ner mig i Lana Del Reys album Born to die


You were sorta punk rock, I grew up on hip hop
But you fit me better than my favourite sweater - and I know
that love is mean, and love hurts






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0