N.Edberg

fuck när dom man vill ska se en för den man är ser en som den folk tror man är..

---

Spårat ur. Ignorerar tankar och känslor. Försöker komma på sätt att förstöra mig själv.

---

Jag vet hur jag förstör
Jag vet hur jag sänker dig
Jag vet hur jag plågar
Jag vet hur jag dränker dig

Jag vet vad du svarar mig
Vet vad jag får tillbaks
Jag vet hur du känner

Sitter och spiller fläderdryck på mig..

Varför betyder fel personer så mycket? Varför känns det alltid som att dom som säger att dom finns där aldrig gör det när du behöver dom?
"It's funny how the people who hurt you the most are the ones who promised they never would."
f ck! all I need is u..

Nu börjar väl normalt folk komma hem från krogen eller vissa befinner sig kanske fortfarande i stan. Själv har man vart hemma ikväll och försökt somna sen halv 2. Jag stuntar nu i det och bara väntar tills jag blir trött ist. Vilket säkert lär ske typ 5 eller 6 ett par timmar innan jag ska upp.

Det är stört vad jag fastnat i det förflutna.. Vågar inte tänka framåt för att typ allt innan bara skitit sig. Inget varar för evigt! Sånt gör mig rädd, för att vara glad för stunden. Om jag är glad en viss tid blir jag till slut så rädd för perioden som kommer komma sen. Då jag kommer vara nere och inte förstå mig på omvärlden. Vad är det som kommer få mig att falla tillbaka, att bli så ledsen? Är jag glad eller "lycklig" känns det som att något är fel..

---

Att den man nästan faktiskt litar på inte finns där när man försöker lite be om hjälp är jävligt surt. Jag kan inte rakt ut säga att allt har spårat ur och jag vet inte hur jag ska ta tillbaka kontrollen. Om jag nu ens tycker att det är så. Jag har ju själv satt mig där jag är idag. Har jag tagit mig hit kan det väl knappast vart helt oavsiktligt? Jag vet inte, jag blir bara ledsen av att folk blundar när någon mår dåligt. Påstår inte att jag själv inte gör precis likadant det är dock för att jag själv inte är stark nog att dra på mig någon annans problem just nu då jag först måste tackla undan (läs: förtränga) mina egna. När folk inte heller gör något annat än att konstant klaga på deras problem och hur synd det är om dom blir det ju klart extra jobbigt att ens försöka bry sig. Jag har märkt på mig själv att om jag umgås med någon som klagar mycket gör jag oxå det men jag tror det är lite för att jag vill att dom ska förstå att det finns fler som slåss med demoner.
Fan känns som att varenda mening börjat med JAG.. attention whore nej hej.

Idag har jag i alla fall för första gången suttit och skrittat på min lilla bäbis!!
Vilket gick galant! han var kolugn och hittade inte på något bus men det kommer väl. highlight of my day!

 

---

Let's get rich and build a house on a mountain
Making everybody look like ants from way up there

Mööööög. Ja så känner jag just nu. Känns som att jag är på väg att stänga av från verkligheten. Har denna otroligt äckliga känslan som får mig att känna mig så svag och mesig, tror den kallas typ saknad. Är det ens en känsla? Nu bestämmer jag att det är det i alla fall. Kan inte släppa vissa saker i det förflutna och då brukar jag ändå försöka fokusera på att leva i nuet. Vill inte att någon ska förklara för mig hur allt fungerar nu, hur jag ska göra, vad jag ska känna. Låt mig älta det här i min ensamhet. Ni närmsta kommer förmodligen få höra massa tjat om det men skulle uppskatta om ni kunde stå ut med det just nu och inte göra det fucking värre för jag hatar att sakna någon eller något. Det är stört vad tiden går fort, hur saker förändras och man själv inte inser vad det är som ens händer för tillfället.
Men fuck you för att jag vet inte varför och fuck you för att du tror dig och fuck you för att du alltid vinner och fuck you för att du inte fanns där idag när jag behövde dig och fuck you för att du aldrig är nöjd med mig och fuck you för att ni vart bättre än mig och fuck you för att allt kretsar kring dig och tror jag fuckat er alla nu. OCH FUCK ME FÖR ATT JAG BEHÖVER DET..

Underbara Eva Cassidy spelas här just nu! Är det inte underbart när ens föräldrar öppnar ens ögon för vissa artister och musik? Det blir dessutom något man delar med dom.

Förövrigt har jag två underbara hästar! Ponnyn som är min klippa och luktar så gott och säkert, lillskiten som var så duktig och härlig idag. Imorgon blir det att åka av! Jag har till och med lämnat in ett arbete nu. Bara typ 1000 st kvar. Det ska jag väl klara? HJÄLP! Kom på varför jag hade sån extrem ångest över skolan innan idag! Jag är så rädd att något jag gör ska vara dåligt och då jag på sista tiden (bara 1 år liksom) inte orkat göra något utöver det vanliga har jag valt att inte göra något alls. Vill inte att någon ska ha en chans att säga att det är dåligt.

Jag är fortfarande sjuk och hatar det, hostar som blö! Vill kunna träna! Känner mig tjock! Behöver sola också! Och och och jag har ont som satan i nacken!

Jag behövde inte alls gnälla lite? Förstår inte vad du snackar om.. Imorgon är jag ledig och nu ska jag sova för att jag vill hinna med lite denna dag som kommer efter idag.
Joining all mostrers in the darkness

---

Jag hatar att vara sjuk.. Man har ju ingen ork what so ever. Just nu sitter jag i soffan, kollar Jesey Shore och hostar typ upp lungor och maginnehåll. Funderar på att hoppa i säng men det känns så ensamt. Äta ska jag nog göra innan eller nåt, hålla mig till min tjockisvecka! Det är väl underbart att man inte kan träna heller när man är sjuk. Fy vad jag känner mig tjock.. Toppen inför balen och så, ser dessutom redan gravid ut i min klänning.

Det är verkligen stört vad jag inte känner mig engagerad i något. Inte hästarna, familj, skola, kompisar, fest.. Inget har något speciellt att bjuda på riktigt. Får försöka lägga lite energi på hästarna då den lilla ska ridas in innan han ska på bete i slutet av maj. Skolan kanske man borde ta tag i också.. Den är ju faktist slut snart! Sen får jag  väl fly till Afrika eller något.

 

---

Waiting for a word from you, waiting for a sign or two

Ville bara skriva att jag hatar livet och känner mig så äckligt tom och ledsen. Är frustrerad på mig själv för att jag inte vågar säga det rakt ut..

---

Idag förvånar jag mig själv! Promenerade i min ensamhet hem från staden vid 12 ikväll. Va inne på Bulls med ett trevligt gäng och hade otroligt tråkigt kändes inte värt att hänga på vidare. Fast med tanke vilket humör jag har vart på dagarna var det nog bra att jag knallade hem så tidigt. Ska dessutom vara ordentlig i stallet imorgon och morsan vart glad! Sen har jag sån underbar tur att Grown Ups går på tv nu! Jäkla toppen film asså!

Crazy mf!

---

"Det är inte som förr."
Nej inget är som förr bara denna underbara känsla att jag vill bort från allt. Den är då pålitlig och finns alltid för mig när jag känner mig ensam.

Och att människor ska finnas för en när man mår skit stämmer väl inte riktigt heller? Istället uppstår en ilska mot en för att man inte orkar vara trevlig och ordna allt. Det är bara den ovanstående känslan som aldrig lämnar mig. Folk känner en inte för den man är, inte för ens riktiga känslor, tankar och humör.

oroligt munter tjej

 

---

If stars don't align
If it doesn't stop time
If you cant see the sign

Ligger just nu och kollar på twilight med Lollo. Eller hon sover och jag halvkollar lite.
Helgen har vart trevlig och totalt meningslös. Igår festades det med lite människor, dock var många slackers och orkade inte mer än förfest. Efterfestandet fortsatte till 9 på morgonen då var jag så full, trött och bakis att jag knappt visste vad som var verklighet och vad som var mina egna små drömmar.

Fejk leendet kommer fram allt för ofta. Helst vill jag stänga in mig och gråta men jag känner mig för tom för det. Känns som att jag aldrig riktigt säger vad jag känner och tycker längre utan bara går och säger vad andra vill höra. Plågar mig själv genom att göra saker jag vet kommer ta så mycket energi ifrån mig att jag inte orkar mer snart. Orkar inte att jag är envis och en riktig bitterfitta fast att jag inte ens är hälften så illa som jag kan vara..

Har förövrdigt kärat ner mig i Lana Del Reys album Born to die

---

Kom ganska nyligen hem från staden. Nykter! Med en nykter Padde! Tror aldrig det har hänt tidigare.
Jag har lite svårt för att hålla mig hemma så istället för att gå ut ikväll drog jag till gymmet vid kvart i 1 typ och stannade där tills Padde hade slutat jobba. Säger bara imorgon ska jag fan ha träningsvärk!

Är btw fett stolt över mig själv för att jag klarade 100 kg på benpressen på gymmet igår!

Saknar man en människa eller saknar man hur en människa får en att känna? Jag vet inget värre än just det, att sakna någon. Det får mig att känna mig svag och mesig. Därför vill jag inte heller tro att det är en specifik person man saknar. Personen i fråga kan utbytas det är bara själva känslan man eftersträvar..

---

Har nyss smörjt in mitt ansikte med tre olika krämer.. Förstår typ inte själv varför men men.

Som i rubriken försöker jag finda mig själv. Jag har börjat tröttna lite på mitt vanliga svenne liv och försöker nu klura ut vad jag faktiskt vill i nuet. Fan vad svårt det är! Speciellt när det känns som att man har vissa förväntningar på sig att vara den människa man är eller har varit eller låtsas vara aah.. Innan var jag bruden som bara var i stallet och pysslade och höll på, pluggade så gott jag kunde, blyg och toppen härlig prestationsångest. Rörde inte alkohol och var inte precis den som tackade ja till fest.  Det är den sidan mina föräldrar, gamla kompisar, familj och lärare är vana vid och vill se. Jag har nu släppt nästan allt det och är ist ute och festar, röker och dricker för mycket. Sitter uppe hela nätterna vid data eller tv, sover på dagarna. Pluggar så lite jag bara behöver eller nej jag pluggar MINDRE än så. Hästarna lockar inte heller lika mycket längre. Och det är sidan som dom flesta som känner mig nu känner igen.
Alla förändras vi såklart men gör alla en sådan total omvändning? Och sviker folk genom att förändras?
Jag önskar ofta att jag fortfarande var den brud jag var innan men med det självförtoendet jag har nu och förmågan till att slappna av emellanåt. Tyvärr gör jag gärna allt helhjärtat. Antingen är jag duktig och sköter allt men då kommer ångesten in eller så total struntar jag i det, verkligen släpper allt. Kan inte göra något halvdant.
Var bäst eller var bäst på att vara sämst..
Men vad ska man göra när den passionen inte finns kvar? Ska folk fortsätta gå och hoppas och lägga tyngden på dig att du borde gå tillbaka till den människa du var för ett par år sedan? Man måste väl ändå utvecklas?

Don't go through life! GROW through life!


Skriver jag snurrigt ska ni vet att det är tusen gånger snurrigare i min skalle! Nu ska jag nana kudden till min favorit spellista! Som ni får här

lets stay in bed and listen to music

---

Undrar vad som hände i Mexico. Åkte dit utan samvete kom hem med ett. Jag har ofta gjort dumma saker och har då fått tänka att så länge det är värt konsekvensera så är det lugnt. Nu börjar det kännas mer och mer som att det inte är värt det. Har alltid varit en ensamvarg för jag gillar inte att behöva bry mig om vad andra säger och tycker om mina val för fan vad det är jobbigt när något man själv gör sårar någon annan!

---

Ser vi alla ut som att vi har knäppa ticks när vi tvinnar håret? På bussen hem var det en som satt och tvinnade håret typ besatt, såg lite ut som att hon skulle rycka av det. Tänker då att jag gör ju iaf aldrig det.. eller? Fast jo och då drar jag genast slutsatsen att jag ser nog minst lika pantad ut när jag gör det.

Är för trött för detta! Har kommit hem, käkat och så nu blir det att ta en liten tupplur i soffan tror jag nog!

---